Behandling med läkemedel

Om du har ett missbruk av alkohol eller narkotika kan du få läkemedel för att bli alkohol- eller drogfri. Ibland får du det i kombination med psykologisk och psykosocial behandling.

​Socialstyrelsens nationella riktlinjer gäller bland annat behandling med läkemedel vid beroende av alkohol, centralstimulantia, opioider och bensodiazepiner. Riktlinjerna gäller också behandling av alkoholabstinens.

Alkoholabstinens kan ge svår ångest, hjärtklappning och skakningar

Om du har druckit mycket alkohol under en längre tid och sedan slutar dricka kan du drabbas av alkoholabstinens. Då kan du få ångest, skakningar, hjärtklappning och förhöjt blodtryck. Du kan också få epilepsi som en följd av abstinensen och delirium tremens. Båda är allvarliga komplikationer till alkoholmissbruk.

Delirium tremens innebär att du blir förvirrad och får stark oro i kombination med överaktivitet. Du får hjärtklappning, högt blodtryck och svåra svettningar. Du kan också få hallucinationer.

Bensodiazepiner och klometiazol vanlig behandling vid alkoholabstinens

De läkemedel som rekommenderas vid alkoholabstinens, alkoholepilepsi och delirium tremens är bland annat bensodiazepiner och klometiazol. Vid längre tids användning av bensodiazepiner finns det risk att du utvecklar ett beroende. Men risken är liten om du bara använder ett sådant läkemedel under en kort tid när hälso- och sjukvården har kontroll över din behandling.

Klometiazol kan ge andningsuppehåll och göra att du får mycket slem i luftvägarna. Därför ska du bara få detta läkemedel under kort tid – och enbart om du är på sjukhus.

​Rekommendationer

Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör erbjuda personer med alkoholabstinens

  • bensodiazepiner

och kan erbjuda

  • klometiazol (Heminevrin)
  • karbamazepin

men bör inte erbjuda

  • antihistaminer
  • neuroleptika

Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör erbjuda personer med alkoholabstinens och risk för abstinensepilepsi och delirium tremens

  • bensodiazepiner

och kan erbjuda

  • klometiazol (Heminevrin)

men bör inte erbjuda

  • antihistaminer
  • neuroleptika

Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör erbjuda personer med delirium tremens

  • bensodiazepiner
  • klometiazol (Heminevrin)

men bör inte erbjuda

  • neuroleptika.

Behandling mot alkoholberoende

Om du har ett alkoholberoende bör du erbjudas behandling med disulfiram (Antabus), akamprosat (Campral) eller naltrexon. Vilket läkemedel som passar bäst beror på vilket syfte som gäller med behandlingen för dig. Om målet är helnykterhet är Antabus att föredra. Med hjälp av Campral kan du få hjälp att minska din konsumtion liksom antalet återfall. Naltrexon ger framför allt färre tunga dryckesdagar. Antidepressiva läkemedel saknar oftast effekt på alkoholkonsumtionen.

​Rekommendationer

Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör erbjuda personer med alkoholberoende

  • disulfiram (Antabus)
  • akamprosat (Campral)
  • naltrexon (Naltrexon)

och kan erbjuda

  • nalmefen
  • topiramat (Topimax)
  • baklofen
  • gabapentin

och kan i undantagsfall erbjuda

  • antidepressiva läkemedel

men bör inte erbjuda

  • GHB. 

Beroende av centralstimulantia

Den abstinens som kommer efter att man använt amfetamin eller kokain är oftast inte så svår att den behöver behandlas. Läkemedel används sällan för att behandla beroende av dessa ämnen. Det finns vissa forskningsresultat som visar att behandling med en del läkemedel kan vara till hjälp för att du ska kunna avstå från framför allt amfetamin. Däremot finns det
få studier om behandling med läkemedel vid kokainberoende.

​Rekommendationer

Hälso- och sjukvården och socialtjänsten kan erbjuda personer med amfetaminberoende

  • naltrexon

och bör endast inom ramen för forskning och utveckling erbjuda

  • mirtazapin
  • metylfenidat

Hälso- och sjukvården och socialtjänsten kan i undantagsfall erbjuda personer med kokainberoende

  • antidepressiva

och bör endast inom ramen för forskning och utveckling erbjuda

  • disulfiram

men bör inte erbjuda

  • antiepileptika
  • centralstimulantia.

Beroende av opioider

Om du är beroende av heroin eller av läkemedel som innehåller opioider eller motsvarande preparat, har du ett tillstånd som kräver behandling. Ett beroende av heroin leder nästan alltid till andra svåra problem. Kriminalitet och sex mot ersättning är vanliga sätt att finansiera missbruket, och den som använder orena sprutor och andra verktyg kan få infektionssjukdomar som hepatit eller hiv.

För den som är beroende av opioider i form av smärtstillande läkemedel är de sociala problemen oftast inte lika uttalade som vid heroinberoende. Då är det inte heller lika vanligt med användning av andra droger eller av sprutor.

Vid allt beroende av opioider finns det risk för fysisk och psykisk skada och att man dör av en överdos.

Nedtrappning av opioidberoende

Det finns läkemedel som innehåller opioider som används vid svåra smärttillstånd. Smärtstillande läkemedel kallas också för analgetika. Läkemedel som innehåller opioider är beroendeframkallande vid långvarig användning.

Om du har blivit beroende av opioidläkemedel kan du behöva hjälp att trappa ner dosen under en tid. Hur länge nedtrappningen behöver pågå avgörs i samråd med din läkare. Det kan handla om några dagar upp till flera månader.

​Rekommendation

Hälso- och sjukvården bör erbjuda personer med opioidberoende (analgetika) 

  • Nedtrappning.

Långsiktig behandling med naltrexon vid opioidberoende

Naltrexon är ett läkemedel som blockerar eller kraftigt minskar effekterna av opioider. Det innebär ett kraftigt minskat rus för den som ändå tar drogen.

Naltrexon ges som en injektion och har en långverkande effekt – läkemedlet är i så kallad depåberedning. Därför behövs bara en dos var fjärde vecka. Behandlingen minskar risken för återfall och för överdos.

​Rekommendation

Hälso- och sjukvården och socialtjänsten kan i undantagsfall erbjuda personer med opioidberoende

  • Naltrexon i depåberedning.

Naloxon görs tillgängligt

Naloxon häver effekten av opioider. Läkemedlet används som en del av en återupplivning vid livshotande opioidförgiftning eller överdos. Fram till januari 2019 har användningen varit begränsad till akutsjukvården men den rekommenderas nu att erbjudas direkt till personer med opioidberoende och risk för överdos. I samband med förskrivningen av läkemedlet ges även en utbildningsinsats där anhöriga och närstående kan delta.

​Rekommendation

Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör erbjuda personer med opioidberoende och risk för överdos

  • Naloxon och utbildningsinsats.

Läkemedelsassisterad behandling vid beroende av opioider

Om du har ett beroende av opioider som morfin, kodein, heroin, buprenorfin, metadon, tramadol, oxikodon eller liknande kan du få en kombination av psykologisk, psykosocial behandling och läkemedel. Det kallas för läkemedelsassisterad behandling.

​Rekommendationer

Hälso- och sjukvården bör erbjuda personer med opioidberoende

  • läkemedelsassisterad behandling med kombinationen buprenorfin-naloxon
  • läkemedelsassisterad behandling med metadon
  • läkemedelsassisterad behandling med buprenorfin-naloxon (analgetika)

och kan erbjuda

  • läkemedelsassisterad behandling med buprenorfin.
    .

Sidan är uppdaterad 2019-02-20
 

 

 Vad innebär rekommendationerna?

 
​Socialstyrelsens nationella riktlinjer ger rekommendationer till vården och socialtjänsten om ett urval av undersökningar, behandlingar och annat stöd. Rekommendationerna är generella och gäller grupper av personer med samma hälsoproblem. Vilken vård och behandling eller stöd som passar dig bäst avgörs i samråd mellan din läkare, socialsekreterare, annan vårdpersonal och dig.