Om riktlinjerna

Socialstyrelsens nationella riktlinjer ger rekommendationer till hälso- och sjukvården och socialtjänsten om ett urval av undersökningar, behandlingar och annat stöd som kan vara aktuellt för dig. Riktlinjerna är också underlag för prioriteringar inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten.

​Socialstyrelsen har formulerat nationella riktlinjer för en rad kroniska sjukdomar. Ett syfte är att hälso- och sjukvården ska ge en jämlik vård och omsorg som är av god kvalitet. Riktlinjerna jämför olika åtgärder som kan vara aktuella vid ett visst hälsoproblem.

Rekommendationerna rangordnas från 1-10, där 1 är den högst prioriterade och 10 den lägst prioriterade.

  • 1-3 = bör erbjuda
  • 4-7 = kan erbjuda
  • 8-10 = kan i undantagsfall erbjuda.

Prioriteringarna är generella och gäller för grupper av personer. För dig kan i vissa fall en lågt prioriterad undersökning eller behandling vara den bästa.

Dessutom finns rekommendationen FoU, forskning och utveckling om åtgärder som sjukvården eller socialtjänsten inte bör göra rutinmässigt utan enbart som forskning i form av kliniska studier.

I vissa fall finns det åtgärder som Socialstyrelsen anser att vården eller socialtjänsten inte alls bör göra. De får rekommendationen bör inte göra.

Många undersökningar och behandlingar som görs rutinmässigt finns inte med i riktlinjerna men kan ändå vara viktiga för dig.

 

 Vad innebär rekommendationerna?

 
​Socialstyrelsens nationella riktlinjer ger rekommendationer till vården och socialtjänsten om ett urval av undersökningar, behandlingar och annat stöd. Rekommendationerna är generella och gäller grupper av personer med samma hälsoproblem. Vilken vård och behandling eller stöd som passar dig bäst avgörs i samråd mellan din läkare, socialsekreterare, annan vårdpersonal och dig.